Inlandsbanan

Pris: 293,00

Om

Inlandsbanan är Erik Beckmans femte bok, efter två diktsamlingar och romanerna Någon något och Hertigens kartonger. Inlandsbanan är på många sätt Beckman som Beckmycknast eller Beckmest. Helt enkelt Bäst: Inlandsbanan som hela den svenska modernismens främsta byggnadsverk och högsta punkt över havet. Lika komplex som den är självklar, lika ny nu som 1967. Möjlig att långsamt läsa tur-och-retur hur många gånger som helst, men också väl värd en enkel resa i Beckmanisk maxfart. (...) Och det är verkligen en ytterst bra roman, en gripande, en stor, och det där med att den skulle vara så förbannat märklig kan man egentligen strunta i.
(ur Malte Perssons förord)

ERIK BECKMAN föddes 1935 i Vänersborg och dog 1995 i Sigtuna. Han debuterade 1954 med diktsamlingen Farstu. lnlandsbanan var hans tredje roman.

Utdrag

- och det är en mycket stor flaska. Madrid har drunknat. Madrid ligger och dricker rakt under den nyzeeländska staden Wellington. Wellington har drunknat. Wellington ligger och dricker rakt under den spanska huvudstaden Madrid. Det är verkligen en mycket stor flaska.
Orsas antipod, drunknad, förlöser varma, feta och mjuka bananer ur stora honungssköten, nedsänkta i ett sött och böljande universum.
Orsa ligger decemberkall mellan två tåg på Inlandsbanan.
De stora honungsskötena i antipoden ligger uppradade och nedsänkta efter följande princip: de nyförlösta längst till vänster i en skön och välbehövlig vila, de för ny befruktning just beredda något längre högeråt, de redan befruktade men ännu kättjefulla ännu längre ut mot höger, de inåtvända kyskt förväntansfulla härnästföderskorna mycket nära högerflygeln, och slutligen själva föderskorna, helt upptagna med att vidga sitt skratt kring de framträngande varma bananerna, grupperade kring bojen med högerflaggan och beskänkta och upprymda som tjosan doktorn hit och dra.
Antipodbananerna lämnar ringmuskeln i flaskmoderhalsen, utan doktor, i en ström av likör och söta ord, honungsöverdragna, och simmar på egen hand ut i den stora flaskan. Mödrarna syr ihop varandras flaskmoderhalsar med de för trakten typiska och mycket vackra stygnen och förs över till vänsterflaggan. Allt lever. Ingen dör. Invasionsarmén förtidspensioneras och går hem till sig och samlar fyllorna från stora flaskan i ett oändligt antal mindre. Korkarna dras upp och vätskan rinner in i småflaskorna.

Recensioner och pressklipp

Tidningen Café
Staffan Wilson
»Ett av de mest experimentella verken i svensk litteratur.«

Östgöta Correspondenten
Jan Karlsson
»En läromästare lika omöjlig att imitera som låta bli att inspireras av.«

Göteborgs-Posten
Jan Arnald
»Än har ingen varit radikalare än Erik Beckman. (...) En enveten språkmaterialist som vänder ut och in på språkets fastslagna beståndsdelar och låter orden löpa fritt. Likt hundar som plötsligt sliter sig från sina koppel. (...) Roligare än så här kan man inte ha i litteraturen. Och troligen inte heller i livet. Men det är ju som bekant en helt annan sak. (...) Det är det svenska språket som utsätts för den omildaste behandling det någonsin drabbats av. Och det kan bara göras av en författare som behärskar det bättre än någon annan. Inlandsbanan är språket som sjukdom, just i det ögonblick den – äntligen – blommar ut.«

Expressen
Malin Ullgren
»Modernistas nyutgivning av Inlandsbanan påminner om att det var ett tag sedan det kom ut något med jätteanspråk, utan eftergifter, på svensk prosa. (...) I Inlandsbanan finns död och ödslighet och ärlighetskrav som känns bra att ha i stunder när man är trött på associationer och bortrationaliserade sammanhang.«

Allt om böcker
Magnus Florin
»Inlandsbanan är en bok som inte tar slut. Och den är mödosam att läsa, fast underhållande, fast stenhård, fast hygglig. I den nya utgåvan finns som appendix bredvid-texterna 'Före Inlandsbanan' och 'Efter Inlandsbanan'. Samt ett förord av Malte Persson, klokt och personligt och faktiskt bussigt, ett förord som också visar på hur lätt det är att smittas av författaren till Inlandsbanan.«