Polyfem förvandlad

Pris: 39,00

Om

Det är klart att Odysseus med sina tolv kamrater ger sig in i grottan, som är full av ost och mjölk. Men grottan är boning åt den enögde kyklopen Polyfemos, som när han kommer hem börjar äta upp sina oväntade gäster, två i taget. Odysseus, aldrig rådlös, överlistar bjässen genom att berusa honom till sömns med starkt vin och därpå genomborra hans enda öga med den spetsade och glödgade änden av hans egen knölpåk. Polyfemos kallar på hjälp från andra kykloper, vilket inte går så bra, eftersom den där Odysseus påstått sitt namn vara ”Ingen” – därför skriker kyklopen sitt underliga ”Ingen dödar mig”. Efter några ytterligare besvär lyckas Odysseus och hans män fly i sina skepp.
Homeros berättar historien. Men medan Odysséen skyndar vidare till nästa ö, dröjer Willy Kyrklund vid kyklopen som vandrar på stranden, sitter på klippan, mumlar i vinden, spejar och väntar på Ingens återkomst, väntar tills han uppgår i klippan, förvandlad till sten. (ur Magnus Florins förord)

WILLY KYRKLUND föddes 1921 i Helsingfors. Han debuterade 1948 med novellsamlingen Ångvälten. Polyfem förvandlad var hans tredje roman.

Utdrag

Alla ord, när handling fattas, äro dåraktiga och tomma.
Polyphemos, bländad, sitter på sin klippa, spejar ut över havet, med ett stenblock i famnen, väntar på Ingen. Alla ord, när handling fattas, äro dåraktiga och tomma.
Namnet Polyphemos betyder ”den som pratar mycket” eller kanske ”den som kan många sånger”. Han sitter på den branta klippan blånande i fjärran, själv blånande, en del av klippan. Han sitter och spejar ut i det brusande töcknet, vaktar på Ingens återkomst, äntligen, till denna kust. Han väntar att äntligen den rätta vinden skall komma, att en storm, söt som honung, skall vräka den villfarne åter upp på dessa samma klippor.
Han väntar på Ingen och hans läppar mumlar i vinden. Han pratar för sig själv, vinden tar orden ur munnen, kanske sjunger han. Alla ord, när handling fattas, äro dåraktiga och tomma.
Måhända gavs honom namnet Polyphemos först efteråt, måhända hette han någonting annat från början, kanske hette han från början Sten eller Järn eller Ässja. Byggare var han känd som och smed. Stark var han.

Recensioner och pressklipp

Dagens Nyheter
Thomas Götselius
”Likt ingen annan svensk roman förkroppsligar Polyfem förvandlad det modernistiska idealet om den outtömliga boken. (...) Efter fyra decennier finns det inte ett enda ord i den som skorrar falskt. Polyfem förvandlad är en 38 år ung roman som sitt påvra omfång till trots kommer att räcka länge ännu.”

Göteborgs-Posten
Johan Dahlbäck
”Kyrklunds Polyfem förvandlad (1964) ges ut på nytt, med lyrisk elegans presenterad av Magnus Florin (...) När jag återbesöker Willy Kyrklund slås jag av allvaret i författarens arbete med att väcka liv i förstelnande gamla mytologier, av lekfullheten i hans sätt att att montera ned och bygga om vårt språkliga hem.”

Allt om Böcker
”En tunn roman på bara 83 sidor – men vilka sidor!”

Nerikes Allehanda
Sten Wistrand
”Polyfem förvandlad är en av de tätaste och mest genomarbetade böcker som skrivits i Sverige – och samtidigt är den paradoxalt luftig och lätt och lekfull.”

Expressen
Mara Lee
”Det är en storslagen roman. Det är en roman som från sida ett i ett språkekvilibristiskt fyrverkeri, i ständiga kamikaze-attacker riskerar att underminera sin egen logik, sin egen självförståelse. ’Alla ord, när handling fattas, äro dåraktiga och tomma’.”

Din varukorg innehåller:
2 varor
Total summa:
350,00
Titta i varukorgen

Prenumerera

på Modernistas mailutskick >>

Liven längs linjen – Internationella ikoner, slocknade stjärnor och 97 personliga fotbollskrig

Erik Nivas första bok Den nya världsfotbollen (2008) gav de större perspektiven på en idrott starkt färgad av globalisering och kommersialisering. Uppföljaren Liven längs linjen handlar om människorna som lever inuti denna väldiga cirkus och maskin. Niva har intervjuat och porträtterat de bästa spelarna, de mest framgångsrika tränarna, de mäktigaste ägarna. Men här skildras även tillvaron för talanger på väg, för dem som inte orkat ända fram, superstjärnor som brunnit och slocknat, profilerna som spårat ur.

Måns Wadensjö Förlossningen

På en förlossningsavdelning måste en ung man snabbt identifiera Regeln för att inte försvinna i sin blå landstingströja. Regeln sitter i väggarna, den avgör hur biträdet skär paprika på förlossingsmackorna, hur blodet torkas. Måns Wadensjös debutroman Förlossningen handlar om den första, kanske också om den andra och alla senare separationer, om regler och deras osynlighet, om verkligheten på en av 2000-talets svenska förlossningsavdelningar och om att bli en egen människa.

Man kan med all rätt undra varför jag skriver ner dessa min vän, varför jag exponerar vissa beteenden och berättar att jag skulle ogilla att man fördömde dem. Antagligen är det helt enkelt bara för att kasta lite ljus över dem; sedan jag började skriva ner dessa minnen känns det som om jag gräver fram dem ur en tusenårig sanddyn. Det är snart tretton år sedan allt detta hände och vår familj splittrades, med undantag för min yngre bror som aldrig vek från mors sida och som dog förra året i Indokina. Snart tretton år. Det enda skälet till att jag skriver ner minnena är min instinkt att gräva. Det är mycket enkelt. Om jag inte skriver ner dem kommer jag undan för undan att glömma dem. Tanken skrämmer mig.

Anteckningar från kriget, Marguerite Duras.

Återförsäljare

Är du du bokhandlare / återförsäljare och vill göra en beställning, eller vill du köpa in böcker till ditt företag?
>> Läs mer här.