Julio Cortázar Samlade noveller ~ Volym I

JULIO CORTÁZAR föddes i Bryssel 1914 och dog i Paris 1984. När han var fyra år återvände han och hans argentinska familj till hemlandet. 1951 lämnade han Argentina i protest mot Peróns styre, och bosatte sig i Frankrike. Julio Cortázar är en av 1900-talets största och mest älskade författare, och har haft en oöverskådlig betydelse för utvecklingen av den moderna latinamerikanska prosan.

Läs ett smakprov...
Titel: 
Samlade noveller ~ Volym I
För/efterord: 
Ulf Eriksson
Översättning: 
Knut Ahnlund, Jens Nordenhök, Jan Sjögren, Karin Sjöstrand
Omslagsdesign: 
Lars Sundh
Bandtyp: 
Inbunden
Genre: 
Översatt skönlitteratur
Utgivningsdag: 
2012-03-28
Antal sidor: 
512
Format: 
148 x 210 mm
ISBN: 
978-91-86021-87-0 [inb]
978-91-85453-73-3 [inb]
978-91-7499-363-9 [e-bok]

Julio Cortázar • Samlade noveller ~ Volym I

Den argentinske mästaren Julio Cortázar använde språket för att skapa frihet och utrymme åt människan i en tid då han upplevde att hennes handlingsutrymme krympte mer och mer. Med sina fantasifyllda och absurda berättelser lade han också grunden till en egen litterär tradition i ett Latinamerika som länge varit beroende av europeiska förebilder.

För första gången samlas nu alla Cortázars noveller på svenska, i två volymer.

»Det är en i ordets bästa bemärkelse sagolik upplevelse att läsa Julio Cortázars noveller. Närmast lika sagolik är förlaget Modernistas bedrift att ge ut allt han skrev i novellväg i två tjocka volymer, sammanlagt 1.152 sidor.« | Gunder Andersson, Aftonbladet

»Årets svenska litterära händelse.« | Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet

»En stor skatt. En given julklapp. Från en av 1900-talets viktigaste författare.« | Mats Kolmisoppi, Helsingborgs Dagblad

»Bättre julklapp för en litteraturälskare än de här volymerna finns inte.« | Kjell A. Johansson, Kristianstadsbladet

»Den som inte läser Cortázar är fördömd. Att inte läsa honom är en allvarlig, osynlig sjukdom som med tiden kan få fruktansvärda följder. Något i stil med en man som aldrig har smakat persikor. I tysthet skulle han bli allt sorgsnare... och antagligen skulle han så småningom tappa håret.« | Pablo Neruda