Dressinen

CARL-HENNING WIJKMARK [1934–2020] föddes i Stockholm. Jägarna på Karinhall är hans debutroman, omtalad för sin tunga kritik av maktbegäret, och en av de starkaste svenska skönlitterära debuterna någonsin. Carl-Henning Wijkmark fick sitt internationella genombrott med Dressinen [1983] som finns tillgänglig i Modernistas svenska klassikerserie. Carl-Henning Wijkmark mottog 2007 års Augustpris för romanen Stundande natten.

Läs ett smakprov...
Titel: 
Dressinen
För/efterord: 
Torbjörn Elensky
Omslagsdesign: 
Lars Sundh
Bandtyp: 
Häftad
Genre: 
Klassiker, Skönlitteratur
Utgivningsdag: 
2014-06-01
Antal sidor: 
516
Format: 
120 x 185 mm
ISBN: 
978-91-7499-653-1 [mb]
978-91-88748-82-9 [inb]

Carl-Henning Wijkmark • Dressinen

Dressinen kan beskrivas som en äventyrsroman, ett slags allegori över den västerländska framstegstanken. Romanen inleds nästan idylliskt: järnvägsbyggande kolonisatörer i belgiska Kongo 1914 arbetar i sitt anletes svett. Visst finns motsättningar mellan flamländare och valloner, och de svarta arbetarna hålls åtskilda från européerna, men på det hela taget löper allt på i stilla vardaglig lunk. Berättaren är en vetenskapligt sinnad jesuit på några och trettio, utskickad att sköta mannarnas andliga vård i djungeln.

Dressinen är en stor roman i alla bemärkelser: som tidsbild, historisk kommentar, filosofiskt resonemang kring civilisation och barbari, kultur och natur. Samtidigt är den en av de kvickaste och mest spännande av svenska romaner. Välförtjänt ledde den också till ett internationellt genombrott: den översattes snabbt till flera språk, blev kultbok bland franska studenter och Wijkmark blev den förste nordiske författaren att ägnas ett eget avsnitt av det inflytelserika franska litterära TV-programmet Apostrophes.

»En egendomlig och storslagen bok, som inte förlorat ett uns av sin aktualitet eller sällsamma lyster.« | Magnus Persson, Svenska Dagbladet

»Det är en kulturkritik som med åren dessvärre inte förlorat sin relevans. Det finns ett drag av komik och maskerad över Wijkmarks sällsamma fabel, samtidigt som den ställer ödesfrågor om förhållandet mellan teknisk och andlig utveckling.« | Göran Lundstedt, Sydsvenskan