Neuromancer-trilogin

WILLIAM GIBSON, född 1948 i South Carolina, USA, bor sedan sextiotalet i Kanada. Neuromancer belönades med Nebula, Hugo och Philip K. Dick Award. Count Zero publicerades 1986 och följdes två år senare av Mona Lisa Overdrive.

 

Läs ett smakprov...
Titel: 
Neuromancer-trilogin
Översättning: 
Hans Lindquist
Originaltitel: 
Neuromancer + Count Zero + Mona Lisa Overdrive
Omslagsdesign: 
Markus Hedström
Omslagsbild: 
Natalia80 /AdobeStock
Bandtyp: 
Inbunden
Genre: 
Fantasy & Science fiction, Klassiker, Översatt skönlitteratur
Utgivningsdag: 
2019-12-12
Antal sidor: 
800
Format: 
148 x 210 mm
ISBN: 
978-91-7893-082-1 [inb]
978-91-7893-132-3 [e-bok]

William Gibson • Neuromancer-trilogin

Case var den smartaste datatjuven av alla, innan han hamnade i onåd och fick nervsystemet utslaget. Men en ny uppdragsgivare ger honom en sista chans, och han ger sig ut efter en oöverträffad arti-ficiell intelligens. 

William Gibsons Neuromancer [1984] förebådade inte bara world wide web utan blev också upphovet till en helt ny genre: cyberpunk. Redan två år tidigare hade Gibson myntat begreppet cyberspace, och nu blev han i ett slag en av världens mest omtalade och inflytelserika författare. 

Debutromanen följdes snart av Count Zero och Mona Lisa Overdrive, vilka bildar den epokgörande Neuromancer-trilogin (även känd som Sprawl-trilogin), ett verk som likt få andra har utmanat grundläggande föreställningar om teknologi och mänsklighet. Ännu färre har haft en sådan djupgående inverkan på den moderna mänsklighetens självbild. Och inget av dem har skrivits i ett lika ursinnigt tempo eller med sådan hallucinatorisk klarsyn. 

I svensk översättning av Hans Lindquist och med ett nyskrivet förord av litteraturkritikern Jonas Thente.

»Kalejdoskopisk, glittrande, dekadent. En häpnadsväckande virtuos prestation.« | The Washington Post

 

»William Gibson är SF-genrens Raymond Chandler.« | The Observer

 

»En mästerlig förhandstitt in i det datorbesatta elektroninska globala gettot.« | Time Out 

»Ett mästerverk som rör sig snabbare än tanken och är isande i sina implikationer.« | New York Times