Resebrev 1921–1952

EYVIND JOHNSON [1900–1976] var en svensk författare och översättare. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinson samt var ledamot av Svenska Akademien.

Eyvind Johnson-sällskapet

Läs ett smakprov...
Titel: 
Resebrev 1921–1952
För/efterord: 
Björn Gustavsson
Omslagsdesign: 
Lars Sundh
Bandtyp: 
Inbunden
Genre: 
Biografier & Memoarer
Recensionsdag: 
2006-03-01
Antal sidor: 
320
Format: 
123 x 192 mm
ISBN: 
978-91-85453-24-5 (inb)

Eyvind Johnson • Resebrev 1921–1952

»För en i länder och tider vittskådande berättarkonst«, står det i motiveringen till det nobelpris i litteratur som Eyvind Johnson delade med Harry Martinsson 1976.

Eyvind Johnson var en resande människa; i sin ungdom drömde han bland annat om att emigrera till Madagaskar. Han hamnade i Paris, där han bodde under en stor del av 1920-talet. Från 1921 och långt upp i åren skrev han resebrev till svenska dagstidningar – under de första utlandsåren på 1920-talet var detta hans huvudsakliga inkomstkälla. Breven som handlar om den politiska utvecklingen i Tyskland respektive Frankrike, präglas av anarkistiska och ungsocialistiska idéer. Bland annat varnar de för konsekvenserna av den framväxande nazismen.

Flertalet av dessa resebrev har aldrig tryckts i bokform.

Björn Gustavsson – som står för urval, förord och kommentarer – är kritiker och har tidigare bland annat utgivit kommenterade ungdomsnoveller av Eyvind Johnson [Olibrius och gestalterna, 1986] och en CD med inspelningar av författaren [Frihet är det bästa ting, 2003].

»Resandet i dess olika bemärkelser är en väsentlig aspekt i Eyvind Johnsons liv och författarskap – det får man klart för sig genom Björn Gustavssons välredigerade antologi.« | Lars Gustafsson, Nerikes Allehanda

»Det kalla krigets Europa är inte hans; Eyvinds Europa avtecknar sig i resebreven och än mer i hans romaner. Eyvind Johnson är en författare för vår tid och vårt Europa.« | Mats Granberg, Norrköpings Tidningar

»Det ligger nära till hands att jämföra med Ivar Lo-Johansson, som ju också gav sig ut i Europa på 20-talet. Medan han känns mer jordbunden och konkret i sin skildring av arbetarklassens usla villkor framstår Eyvind Johnson mera som en upprörd intellektuell flanör, som noterar fattigdomen, men samtidigt – i motsats till Ivar Lo – har en skarp och analytisk blick för de politiska rörelserna i tiden. Redan 1923 varnar han för den i Bayern framväxande nationalismen, och ägnar den då hos oss helt okände Hitler en hånfull glosa.« | Gunder Andersson, Aftonbladet

»Det är spännande att se hur Johnson successivt erövrar sitt språk och elaborerar sin stil – från ynglingens valhänta rådbråkande av syntaxen, över 30-talets eleganta ironier till efterkrigstidens eftertänksamma meningsbyggnader.« | Nils Schwartz, Expressen

»1934 har bitarna fallit på plats. Då gör Eyvind Johnson en resa hem till Norrbotten för att samla stoff till en roman och publicerar samtidigt en svit om tio resebrev i DN. I dessa korta stycken hör man tonen av såväl Vinterresa i Norrbotten som Nobelpriset. Eyvind Johnson är majestätiskt sval, klassisk ciceron, grandiost egocentrisk kring avtagsvägar där han lekt som barn; som om han bara böjer undan en gren så att vi alla kan se.« | Magnus Ödmark, Hallandsposten

»Under läsningen av denna bok får man vara deltagare i uppkomsten av Eyvind Johnsons litterära språk.« | Gunnar Balgård, Västerbotten-Kuriren

»Eyvind Johnsons resebrev är läsvärda, inte sällan roliga och för det mesta tänkvärda påminnelser om svåra tider som flytt, om tider som förändrats eller faktiskt trots allt förblir sig märkvärdigt lika. Författaren uttryckt en upplevelse av att nuet var en tunn yta som när som helst kunde genombrytas, så att till exempel den mogne mannen i ögonblicket kunde möta den unge. Som läsare kan vi här möta dem båda.« | Peter Ortman, Nya Wermlands-Tidningen

»Intrycken från tjugotalets Berlin gör starkast verkan, eftersom de vittnar om en ännu inte garderad skyddslöshet.« | Göran Lundstedt, Sydsvenskan

»Björn Gustavsson, kritiker och Eyvind Johnson-kännare, utger i dagarna en mycket läsvärd volym med Eyvind Johnsons resebrev 1921–1952.« | Thure Stenström, Svenska Dagbladet

»Det finns en påtaglig känsla av närvaro i Johnsons resebrev. Läsaren känner verkligen att författaren är där just då. Direkta iakttagelser tillåts inte försvinna i allmänna reflektioner. Sammantaget blir detta ett viktigt dokument om en tid som kom att bestämma mycket av det förra seklets historia.« | Per-Olof Mattsson, Internationalen

 

»Främst kan man se bokens innehåll som ett högintressant komplement till vad Johnson själv gav ut i bokform, till exempel Romantisk berättelse.« | Per Olov Backman, Östgöta Correspondenten