ELFRIEDE JELINEK [f. 1946] är en österrikisk författare och dramatiker. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks musikaliska bakgrund (som klassiskt skolad organist). 2004 tilldelades Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur.
Elfriede Jelinek • De utestängda
Fyra ungdomar, ett syskonpar och deras vänner. Rotlösa, känslokalla. Hungern efter värme, närhet och kärlek är så stor att den inte kan uttryckas med ord. Och den driver ut dem i det meningslösa: till våldet. Närmast som tidsfördriv slår de ner en man i en park i Wien.
Tiden är sent femtiotal. Sophie är adelsflickan som kommit att avsky sina föräldrar. Det är människor som aldrig borde haft barn eftersom de inte kan hantera sina egna liv – än mindre ta hand om sårbara, själsligt skadade unga. Tvillingarna Anna och Rainer kommer från ett medelklasshem, med en SS-far som våldtar och slår. Hans är arbetarpojken med en mor som tror på en frälsning genom partiet och en far som dog i koncentrationsläger. Var och en lever de, på sitt eget sätt, ut upplevelsen att det inte finns någon framtid.
Romanen De utestängda [Die Ausgesperrten, 1980] har Jelineks totala spänst i språket – och är nästintill outhärdligt spännande. I svensk översättning av Eva Liljegren.
»Att mätas mot en så vidunderlig roman som De utestängda är hopplöst, när jag har läst om den vill jag hellre läsa om den igen än gå vidare till nästa.« | Victor Malm, Expressen Kultur