Mats Olsson, [f. 1949] i Malmö, är en svensk journalist. Han är sportkrönikör, rockskribent och före detta korrespondent i New York. År 2002 fick Mats Olsson utmärkelsen Stora journalistpriset. Olsson har under många år arbetat på Expressen. Under en period var han tidningens utsände i New York.

Läs ett smakprov...
Titel: 
Blött och blåsigt, det känns som berättelsen om mitt liv
För/efterord: 
Mats Olsson
Omslagsdesign: 
Lars Sundh
Bandtyp: 
Häftad
Genre: 
Sport & Fritid
Recensionsdag: 
2002-12-01
Antal sidor: 
475
Format: 
200 x 125 x 28 mm
ISBN: 
978-91-88748-43-0 (häf)
978-91-88748-64-5 (poc)

Mats Olsson • Blött och blåsigt, det känns som berättelsen om mitt liv

Mats Olsson är sportkrönikör av internationellt snitt. Han är lika hemmastadd i dånet på San Siro som på ljugarbänken i ett regnigt Jonstorp, hans närvarokänsla lika stark när han sitter med New York Times och en Cajun Martini på Jones som när han höjer knytnäven framför idrottens fuskare och reklambaroner. Krönikorna i Expressen är inte bara berättelsen om vår tids mest älskade underhållningsindustri, utan också berättelsen om hans eget liv. För det är där det måste börja, i den egna erfarenheten.

»Urvalet i den här boken handlar inte nödvändigtvis om mästerskap eller mästare. Meningen var att hitta läsupplevelsen, att hitta nåt som går att läsa 12 år senare. Det kan vara långa och sömnlösa nätter, hopplösa deadlines i andra tidszoner, oändliga resor med Shinkansen (ett väldigt snabbt tåg) och alldeles för många flygplatser och hotellrum. Det kan vara allt det men det överskuggas alltid av en match, en tävling, att man aldrig vet vad som kommer att hända. Det var vad jag en gång ville med mitt liv, det oväntade.«

(ur Mats Olssons förord)

»En enda av Mats Olssons bästa krönikor slår ut tre nummer av den svårt överskattade tidskriften Offside.« | Olle Svenning, Expressen

»Han blir gråtfärdigt upprörd när något går snett i matchen och barnsligt lycklig när det går bättre än han drömt. Det blir inte jag längre, men det är svårt att inte roas av Mats Olssons humör.« | Ingrid Elam, Göteborgs-Posten