Lina Österman • Flodsökare
De söker i stupen, bland ruinerna, på rubinstränderna, över lejonburarna. Under världarna.
Något uråldrigt kommer till uttryck i Lina Östermans Flodsökare, som också är framtida. En dikt som söker sig fram i en oändlighet förkroppsligad av älskandes röster.
»Flodsökare bärs av en strängt balanserad skönhet som är svår att värja sig mot och som bitvis är grymt imponerande.« | Petter Lindgren, Aftonbladet
»Österman lånar uttryck och gör slitna klichéer som nya, genom att plantera dem i ny, ytterst fruktbar jord.« | Sebastian Lönnlöv, LitteraturMagazinet
»I Flodsökare finns en förförisk språklig sensualism och en smittande kärlek till ordens magi.« | Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad
»Lina Österman blickar bakåt mot ett 1800-tal som älskade det exotiska, det praktfulla, det sfinxartade, det mytiska, stjärnhimlen och Orienten. Utan hämningar skriver hon en bildrik, nästan parfymerad poesi.« | Eva Ström, Sydsvenskan
»Lina Österman fångar tillvarons metafysiska väv av outgrundlighet, men också svindeln som griper tag i oss när vi ser hur stort allting är.« | Tidningen Kulturen
»Jag går vilse i Östermans vackra stil och vaggas in i hennes dikters rytmiska och repetitiva språkväv.« | Lin Engdahl, Borås Tidning
»Än finns det utrymme för de verkligt angelägna världarna, belägna strax efter språkets gräns och medvetenhetens strukturer. Lina Östermans höga ton, hennes oräddhet inför de tvingande motiven lovar gott, hennes dikter har just inlett sitt sökande.« | Jan-Olov Nyström, Hela Hälsingland